Tröttingen...

Man kan ana att sonen kommer att insjukna innan vi åker hem till Innervik igen.
Förkyld, hosta och onödigt varm. Jag tog inte med febertermometern, men lite har man ju lärt av mamma :) Sonen är f ö r varm... Han hostar från magen och uppåt, han kommer att åka dit...
 
När vi kom hem från aftonens hyll-skruveri ville han inte ha mat, inte se tv och inte spelea spel. Han ville gå och lägga sig. Han frös. Det händer aldrig!!!!
 
Bytte om till pyjamas och tog på mammas myströja ovanpå, i hopp om att lite mat skulle slinka ner!
Jo liiite varmare blev det, men det blev ändå inte bra och ytterst lite mat rann ner. 
Han valde alltså sängen före mat och underhållnig. Lite medicin (Alvedon) ville han faktiskt ha och det är väl ett tecken om något!?  :(
 
Han var ju söt i alla fall, myskillen :) 
 
 

Hur kort kan en bromssträcka vara?

Jag är sjukt nöjd över kombinationen helljus, abs och dubbdäck! 
 
Jag kör inte överdrivet fort på vinterväg då en eventuell bromssträcka kan vara löjligt lång, men man måste ju få ligga på normala 90 när man tycker att vintervägen är bra, dvs isig snö som är hårt, mycket hårt, packad.
 
Nu kom ju den där älgen upp på vägen den här dagen då. En fullvuxen en utan krona.
Jag "ställde" mig på bromsen direkt och tanken for genom hjärnan: vinterväg, bromssträcka, rumpan, plogkant, huven...
 
Han kom från höger sida och hejdade sig en aning innan han klev upp på vägen vilket jag nog sparade en sekund på. När han väl var uppe på vägen gjorde han sig ingen egentlig brådska förränn det var bara ett par meter kvar innan det skulle ta, då kom han på att han kankse var lite rädd för min bil i alla fall och sträckte ut dom långa benen och drog iväg tvärs över vägen.
 
Jag hann se älgen i hyfsad god tid då jag var ensam på vägen och hade helljuset på. "I god tid" kan man ju diskutera, hela förloppet varade kanske i fyra-fem sekunder...
Jag hann sikta på rumpan på älgen trots att rumpan från början inte ens kommit upp på vägen. Plogkanten skulle bromsa min eventuella resa ner i diket. 
Jag blev så kosmiskt imponerad att bilen saktade ner så himla snabbt vilket gjorde att min känsla var att "när det smäller är farten så låg att han på sin höjd sätter sig på huven". 
 
Tack till helljus!
Tack till abs som gör att jag kan gira medan jag står på bromsen!
Tack till dubbdäck! Fattar inte att det gick att ha sååå kort bromssträcka på vinterväg!
Och vilken tur att jag siktade på rumpan som var i höger körfält där plogkanten var närmsta anhalt och inte till vänster där det var gott om plats, för det var ju till vänster han hade huvudet och bevisligen också var på väg. 
Och vilken tur att det var vinter - annars hade jag nog inte legat på "bara" 90...
 
Sonens klockrena kommentar direkt efteråt: "Mamma, mitt blod vart som iskallt."
 
 

Barnsäng från mormors

När morbror T gick bort 2005 var jag tillsammans med min "åldriga" moster och morbror dom som styrde upp tömmandet av gården. 
En hedersvärd men mycket ledsam uppgift, många  tårar föll. Vi är många som hade den gården som vårt andra hem under hela 1900-talet fram till 2005. Jag själv har under hela min barndom varit helt lugn över gården i framtiden "för det var ju där jag skulle bo".
 
Min morfars pappa bodde i sommarböninga på gården, som flyttades under 50-talet? till Hemmistjärn, och byggde själva boningshuset tillsammans med morfar ungefär år 1900. (Det kan ev. vara ett sakfel i den sista meningen, kusiner kanske kan hjälpa till).
Många Stenman har levt här.
 
När vi tömde gården var jag gravid i vecka 10-12 någonting. Lite för tidigt att berätta för omvärlden men moster och morbror var liksom tvungen att få veta - om nåt skulle hända.
 
När jag på familjeauktionen ropade in barnsängen minns jag inte riktigt vad jag ljög ihop, men jag tror faktiskt inte att det var någon som misstänkte något :) 
Jag behövde ju en barnsäng till min bebis. 
 
Nu blev den inte använd då man tydligen nu på 2000-talet ska ha spjälsäng... Tja, vad visste jag. Och hips vips va ha så stor så även om man skulle dra ut den här sängen till max skulle han bottna. Och i sommarstugan var det mycket roligare att sova i kökssoffan, så sängen kom inte till användning där heller. Den hade för övrigt inte fått plats i stugan... 
 
Men sängen lever och är vid gott mod. Har vi några Stenmans som ynglar av sig är dom välkomna att hämta den. Annars spar jag den till det är dax för E att yngla av sig.